Idag var vi på ambassadörsutbildning inför gymnasiemässan med skolan. När jag kom hem var ingen hemma, för ovanlighetens skull. Mamma hade lämnat massa halvfärdiga projekt igång, bland annat en stor utbredning av nyplockade bär som ska bli sylt, och allting var bara så mysigt, nästan som att tiden hade stannat. Det är en speciell känsla att komma hem, låsa upp dörren, klia lite på hunden som är extra lycklig över att inte behöva vara ensam hemma längre. Ta en mysig podcast på högtalare, bläddra i en tidning och äta en frukt. För mig är det lika med harmoni. Eller nästan iallafall. Ända tills alla kommer hem och mat ska lagas och fläkten kommer på, frågor ska ställas och läxor ska göras. Nu låter jag som en medelålders småbarnsmamma, men det är jag verkligen inte. Jag tycker bara om att sitta ensam i köket på eftermiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar