måndag 9 februari 2015



Min första månad i Tokyo är snart slut och jag har fem kvar. Det känns konsigt för det är egentligen inte så långt. Tid går fort. På söndag fyller jag tjugo och blir myndig och i present till mig själv ska jag gå och göra naglarna och kanske shoppa något fint. På onsdag flyttar jag till ett shared house, vilket verkar vara ungefär som ett studenthem. Vi kommer vara tjugo stycken som bor där och mitt rum ligger på fjärde våningen, så vet inte hur jag ska få dit väskan men det är två dagar kvar tills jag behöver fundera på det. Staden känns inte lika kall längre och i takt med att jag blir bättre på japanska blir allt också vänligare. Pocketböckerna här är pyttesmå och killarna klär sig snyggt och man äter helst inte bland folk. Jag behöver en riktig utekväll och jag saknar farmors kanelbullar men i övrigt klarar jag mig bra. 
Har börjat plocka med mig systemkameran allt mer men har ingenstans att ladda över bilderna än. Skriver ganska mycket. Ibland glömmer jag att det är så långt hem och glömmer att tidsskillnaden är åtta timmar. Jag lär mig kanji, jag lär mig småprata och jag funderar inte längre på att boka om hembiljetten.  

måndag 19 januari 2015

Kabuki, dango, gyoza

Jag trivs här mer och mer. För varje stund som går. Trots alla regler och att det är lite stelt och jag inte blir myndig förrän om en månad. Och trots att jag saknar vissa så att det gör ont i hela mig. häromdagen fick jag för mig att Maria gick bredvid mig på stan och vet inte hur länge jag gick så innan jag fattade att klockan var halv fyra på morgonen hemma och hon är hemma i Sverige och sover. Eller så tänker jag att jag vill gå med Livia på lunch eller helst picknick för hon bara MÅSTE testa den och den maten och allt jag smakar på vill jag visa henne också för det är så jäkla gott och intressant. Eller att det känns så naturligt att aydan också är här att jag ibland tror att hon är det, fast bara i en annan lägenhet eller klass eller så. Det har ju varit våran grej liksom, att åka hit. Eller Amanda som jag snapchattar typ en gång i sekunden pga vill att hon ska se prick allt, och det hon inte kan se vill jag köpa och skicka hem. Och såklart massa fler som jag saknar. 
Det känns som mina två default-tankar just nu är "det där vill jag smaka på" och "varför är inte xyz här och kan se detta?".
Det är så mycket här som är annorlunda att jag pendlar mellan enorma ögon och tittar hit och dit och överallt och att inte bli förvånad över någonting för allt är redan så knäppt. Modet är så överdrivet gulligt, även om man går i "vanliga" affärer utanför Shibuya/Harajuku etc så är det ändå små mönstrade kjolar, tunna koftor med glittriga knappar, färgglada kappor och pärlor. Allt ser ut som taget ur en av modetidningarna. Tror att det är för att det är det som är standarden man ser för helt plötsligt känns allt det helt normalt. Hemma hade jag inte ens tittat åt det hållet, avvisat det direkt. Men här känns det fullt rimligt att ta på sig någon gullig liten kjol eller typ en handväska som ser ut som en kaka, eller en rosa fluffig dagbok. Fast sedan tänker jag mig själv använda något av det och genast blir det otänkbart igen. Men ändå. Att man vänjer sig så fort vid något som för tre veckor sedan var typ det fulaste man visste. Jag har till och med satt två klistermärken på mitt mobilskal. Jag kan inte få nog av den här staden känns det som, att det är så mycket av allt. Kan nog inte säga att det är min favoritstad, men den är helt storslagen på tusen miljoner olika sätt och jag älskar varenda sekund. Älskar språket. Vilket ju är skönt eftersom det var därför jag kom hit. Det är fint att lyssna på och fint att prata, tycker så mycket om alla ljud, ord, tecken. Äntligen kan jag kommunicera bättre, pratar mer och mer japanska hemma, förstår så mycket mer och kan formulera egna hela meningar. Kan fråga om vägbeskrivningar och förstå svaret. Kan beställa mat själv (och få precis vad jag menade) och kan småprata lite med kassörskan i på seven eleven. Det är världens bästa egoboost att känna att man fattat. Och det är spännande att vara runt så många språk. Pratar 3-4 språk vissa dagar (svenska, engelska, japanska och ibland spanska för att en tjej i min klass är från spanien), vilket känns helknäppt när man tänker på det såhär men när man är mitt uppe i allt flyter det liksom på på något vis. Tror att landet, eller iallafall staden inte är så hård och stel som den verkar. Den är stel på grund av alla regler och traditioner, men om man försöker bortse från det finns det så mycket fint. Folk stannar en på gatan för att ge en komplimang. Folk bryr sig om varandra. Man paxar ett bord på en lunchrestaurang med sin handväska medan man beställer maten (när jag idag oroligt frågade min värdmamma om det verkligen är okej att handväskan ligger kvar öppet mitt i framsätet svarar hon förvånat "såklart, vi låser ju bilen"). skulle nog inte kunna tänka mig att flytta hit för evigt, men är övertygad om att det kommer ta ett bra tag innan jag tröttnar

fredag 16 januari 2015

東京


Nu är jag alltså här, på andra sidan jorden. Har så många gånger tänkt på hur det skulle bli att komma hit och hur allt skulle vara. En del av mig undrar vad jag ens gör här och varför och andra delen vill aldrig åka härifrån. Det som väl är det jobbiga är tidsskillnaden, att jag är så långt borta från alla trots internet och chatt. Att timmarna då man faktiskt kan prata med varandra minskas ner till bara någon timme eller två på morgonen eller kvällen. När vi är vakna här på min sida sover alla jag känner hemma, vilket känns så himla ensamt när man tänker på det så. Tänk känslan när man är vaken vid halv fyra på en vardagskväll och prick allt är tyst och det känns som man är den enda i hela världen som är vaken. Den känslan fast liksom mitt på dagen mitt i alla blinkande lampor och bilar och vimmel. Det är en konstig kombination. Men jag längtar inte hem. Är så nyfiken på vad mer som finns här och det är kittlande att veta att staden är för mig ett helt nytt universum med tusentals saker jag aldrig ens hört talas om. Jag är nöjd med andra ord. Väldigt nöjd och mer än så. Har världens bästa värdfamilj och tror det kommer kännas jobbigt att flytta ifrån dem om tre veckor men är ändå så  nyfiken på att börja leva här själv. Kanske ha lägenhet. Men det är så mycket man får av en värdfamilj som jag nog inte hade fått annars. Bordsskick, hur man dukar, gör egna dumplings, mitt namn med egna kanji-tecken.  Små guldklimpar i stan i form av restauranger och affärer. Utflykter, förklaringar, hjälp och en mängd nya ord. Det går fortare att lära sig genom att prata än att traggla ord. Och jag känner att jag äntligen börjar få koll på läget. Lär mig att hitta i den enorma tågstationen i Shinjuku och kan småprata med butiksbiträdet när jag köper tuggummi (i rosa glittrig förpackning med persikor på). Försöker se ut som någon som har koll på läget och nu har jag snart det. När man kollar på bilder eller teckningar från Tokyo (tänk /c/ och scenic-bilder) så ser det exakt likadant ut här. Jag är mitt i en av de bilderna som vi älskade så mycket när vi var yngre. Det känns inte som att staden är riktigt verklig, för man har sett så mycket bilder från den som inte varit foton, och därmed känns det som att hela livet här är på låtsas, något man drömmer och sedan vaknar upp och inte fattar något. Men det är på riktigt, åtminstone tror jag det.

torsdag 8 januari 2015

#Londonringdeingensvara


Över nyår tog Maria, Erika och jag vårt pick och pack och stack till London för att hälsa på Sarah. Tio dagar var vi borta, och det gick så fort att man knappt hann blinka. Är så glad att det blev så länge ändå och inte bara en vanlig weekendresa. Vi gick på stan, åt så god mat, festade och hängde på allt ifrån VIP på superlyxiga dyra klubbar till riktigt tacky ställen till små hak bakom gömda dörrar till vår egen lägenhet med drickan ur koppar. Längtar tillbaka så det gör ont, vet inte vad jag allra mest längtar efter; mina älskade goa tjejer eller staden själv. Framför allt skrattade vi så himla himla mycket. Hade kul åt allt och alla och struntade i vad folk tyckte och tänkte om oss. Vi bara körde på, vilket ofta resulterade i absurda situationer (på ett bra sätt. oftast). Kändes så jäkla skönt, bara släppa allt. Hundra procent opretentiöst och så rätt.

Nu är det tvåtusenfemton och imorgon åker jag till Tokyo. Vet inte om jag ska säga åker eller flyttar, men kör på flyttar trots att åker egentligen passar bättre. Flyttar är större och för mig känns det stort. Har inte resfeber, men vet inte om det är pga. resvana eller för att jag helt enkelt inte fattar än vad det är som håller på att hända. På måndag ska jag på Disney World, på tisdag är det kursstart. Jag har packat väskan.

Tvåtusenfjorton var på så många sätt mitt livs bästa år. Kan säga det snabbt utan att blinka, det har varit så jäkla fint från början till slut trots och tack vare allt som hänt (eller inte hänt). Resorna har varit mina stora investeringar och på något sätt även en fast punkt, något som jag är så otroligt lycklig över. Genom resorna har jag träffat så otroliga människor från alla världens hörn (eller som nu i efterhand har givit sig av till ett hörn) och alla möjliga typer av yrken och bakgrunder och nationaliteter och liv. Och blivit mer och mer tacksam för de jag har och upptäckt hur fint det är att hitta tillbaks till de man trodde man tappat eller aldrig haft. Någonting som slagit mig nu särskilt i år är att nu har jag möjlighet att välja prick vilka jag vill ha i mitt liv och inte. Och jag älskar alla jag har. Om jag fick ändra på någonting just nu skulle det vara att jag är hemma några dagar till innan resan, så att jag skulle kunna ha en enorm avslutningsfest för prick alla jag känner. Vill bara samla ihop alla er på ett och samma ställe och krama er allihopa. Det låter så sjukt att säga egentligen, och även om jag inte har daglig kontakt med ens en bråkdel av alla jag tänker på så kan jag säga säkert (även i en osentimental stund) att jag saknar er. Jag saknar er och jag hoppas vi träffas igen. Snart.  Det är väl det som är nackdelen med att resa tänker jag. Kanske även med att växa upp. Man växer upp och ifrån. Tappar kontakten med folk man älskar av praktiska skäl. Folk man umgåtts med intensivt i ett trångt rum på ett vandrarhem eller i en jeep genom usas öknen eller jobbat ihop med eller bara gått i samma skola som. Kanske handlar det om att välja och välja bort, bli vald och bortvald men kanske handlar det bara om att våga ta upp kontakten. Våga säga hej det var länge sedan vill du ta en fika? Hej jag råkar vara i din stad just nu har du tid? Tror att det är så enkelt ibland.

torsdag 11 december 2014

Hjärna på vift

 Den här veckan/veckorna (?) har varit så himla märkliga och jag har varit inne i mitt eget huvud som i något slags vakuum och bara tänkt och tänkt och tänkt och tänkt och tänkt osv på tusen grejer. Instängd och utestängd samtidigt. I detta förvirrade sinnestillstånd har jag bland annat hunnit med att gå på museum. Först gick jag en runda på Röhsska med mor min för att titta på BACK-utställningen. Avguder denna människa (Back alltså. Eller förresten mamma också) och vet ej var jag ska börja. utställningen var cool, rolig och sarkastisk. Önskar den varit större! 
 Hade ytterligare en extremt oklar utgång ihop med Jimmy, Anna och ett födelsedagsgäng som var supergoa verkligen. Började med en hetssvepning av en enorm kanna (tunna?) sangria med frukt (mest frukt) pga. stress och mättnad så rullade vi snabbt som attans till andra lång och därefter vidare till Haket där vi störde sura stammisar genom att dansa som idioter till typ varenda låt. Vi fick sjunga Take On Me och får jag säga det själv bjöd vi på kvällens bästa show.
 Har köpt ett så himla coolt örhänge. Det i mitten alltså. Coolcoolcoolpunkt.
 Här är jag med Ullis igår! Vi museihoppade vilket var så jäkla mysigt! Vi började på Röhsska och tittade på designutställningar, vidare till Konstmuséet och vi båda gillade Miyako Ishiuchis foton oh en utställning om Gotisk (?) och mörk konst blandat med populärkultur i olika former. men ingen av oss är speciellt mycket för romantikens porträtt osv så den avdelningen avverkade vi betydligt snabbare. Pillade på cirka allt man inte fick pilla på. Gick och fikade på Statsmuseet och tog sedan en runda där med.
 Var i Farbror Nilssons ostbutik i Kungsbacka för att köpa te och det är alltid så mysigt där inne. Vill flytta in där och leva på ost och te för resten av livet typ.
 Kände mig fin i ny polotröja och smink (??!?!)
 Har fikat cirka tio gånger mer än vad jag gjort totalt i mitt liv. Alla hemma har bakat till höger och vänster och jag är inte den som klagar.
 Ett suddigt foto på Jimmy och Anna på andra lång när vi gick där. Försöker filma ihop en liten video som ska påminna om Göteborg, tanken är att skicka sagd video ner till Australien och Livia. Processen går extremt långsamt pga är så trög när det gäller iMovie och har inget tålamod. Livvs, läser du detta lovar jag att videon ÄR på väg<3333>
Myst och myst och myst och myst med Cajsa. Av någon anledning väljer han att ligga kvar i min famn om jag kliar honom och drar en lurvig filt över oss. Då somnar han på mitt bröst och jag dör sötdöden. 
Idag klippte jag mig och det blev cirka motsatsen till hur jag ville ha det vilket alltid är spännande (inte) och kommer se ut som en triangel i ett par månader framöver. Intalar mig själv att jag fick en slags charmig Sandra Beijersk look (vilket aldrig kan vara annat än fint) så kanske lägger till en lugg senare för att sluta se ut som en brun pannkaka. Ihop med det deppar jag även över smyg- och vardagsrasism + uppenbar och efterbliven sexism (alltså är så arg så jag kokar) samt att uppkörningen är så snart att jag blir närsynt och mitt i detta ska jag hinna med att åka till Stockholm för att hinna hämta mitt himlans pass. Såg så mycket fram emot att åka dit först för tänkte att jag kunde passa på med lite stockholmshäng men nu kanske det inte går pga måste nyttomaximera som en galning. PLUS väntar ihjäl mig på brev från min nyfunna brevvän. Börjar tro att det kommit bort i posten. 
Passar även på att länka min spellista på spotify som jag är så nöjd med och älskar varenda låt (Tips!!! ställer man in så man ser kronologiskt när låtarna blivit inlagda kan man se vilka faser jag gått igenom stundvis. inklusive åttiotalsförfestandet, Så Mycket Bättre-fasen och lägginmångalåtaravenochsammaartist-fasen). Tacohej

söndag 30 november 2014

Hit och dit

 Förra helgen drog Noomi och jag ihop till "fässt" och barhoppade över hela stan tillsammans med Jimmy, Tania, Ulrika, Wilhelm, Jacob, Carl och Hanna. Här på in Loco drickandes Rosécider. Har aldrig sett det förut men det var såååååå gott. Kände oss som småflickor men det var det värt.
Wilhelm och Ullis. U är äntligen hemkommen från GMU efter att ha varit borta i en halv evighet och är så glad för har saknat henne så mycket <333333 p="">
Här befann vi oss på Haket, dock utan att sjunga karaoke. Istället åt vi pommes frites och snackade. I slutet av kvällen kom vi på vad vi skulle ge till Matilda i födelsedagspresent på hennes fest dagen därpå.
Jag pre-fest. Kände mig väldigt snygg i detta plus batmanmask eftersom Matilda hade mask-fest. Detta fotot togs sekunden innan J kom över och vi satte oss i tre timmar och spelade in en egen acapellaversion av Tänd Ett Ljus (komplett med fingerknäppning, egen text och det obligatoriska domdomdomtomdomdomdomdomdomdomodm:et). Måste ge oss själva en stor eloge då vi lyckades gå från idé till färdig skiva (med snitsigt omslag) på mycket mindre än 24 timmar. Sååå mysig och rolig fest för övrigt, efter ett tag började alla med rolig dans till musik från Lilla Melodifestivalen. 
Igår byggde jag ett kalejdoskåp för att jag fått en byggsats till det. De är så fina fast jag tog för lite stenar i så det blir inte så mycket mönster tyvärr.
Sedan julpyntade jag. Fönstret agerar fortfarande bokhylla vilket känns något instabilt men det är okej så länge man inte vill ha understa boken. Just nu läser jag dock Peter Pan och därför ligger den alltid i min säng. Så jäkla fin och hemsk bok för övrigt. 
Idag är det första advent och det firade vi hemma genom att baka pepparkakor med mandel, lussebullar, chokladbröd och dricka glögg/julmust plus äta julgodis och klementiner. Nu saknar jag Livia som befinner sig någonstans i Australien, vet inte var och jag längtar tills vi ses igen i Berlin eller på Bali eller på något av våra lantställen eller var som helst egentligen för jag saknar henne och vill träffas utan en himlans skärm och tusentals mil emellan. och så pluggar jag körteori. Känns som att varje gång jag öppnar boken så upptäcker jag ett nytt kapitel jag aldrig sett förut. Folk som säger att "äääääähhhh att ta körkort är som en barnlek, hur lätt som helst" ljuger och bör inte litas på i allvarliga situationer. 

måndag 17 november 2014

Dance with me


Nu har jag varit hemma i prick två veckor. Under den tiden har jag hunnit med att övningsköra jättemycket och panika över att det jävla körkortet aldrig kommer gå vägen, ringa viktiga samtal, skicka viktiga mail och liten andra saker. Här hade vi middag med några från gymnasieklassen. Det var en så mysig kväll på våran stammiskinakrog och vi pratade om allt ifrån politik till superhjältar. 
Jobbat på utförsäljning i Borås och packat lådor, skrivit listor och fixat. Det är helt okej, man är alltid sysselsatt liksom. Lyssnade igenom alla podcasts jag missat och till lunch åt vi typ bruna bönor.
Detta fotot togs då jag stått fyra dagar i streck på utförsälningen på Borås och jag precis hämtat ut min nya klänning från posten. Det var trevligt att byta ut tredubbla fleecar och mössa mot snygg klänning och klackar. Även om så bara i en kvart.
Gick ut med Jimmy och hans pluggkompisar. Otroligt oklar kväll men det var så himla roligt. Det blev stämmor på en balkong och knepig dans och äcklig dricka och lite karaoke, fin kväll.
Också från karaokekvällen. 
Gick på stan med detta enorma paraply och kände mig liten. Det var minst sagt en ice breaker och funderade på om någon på stan kanske ville dela paraply med mig för det kändes så löjligt att gå själv. Så blev det inte.
Träffade bl.a. Tania, Noomi och Carl med flera på in Loco i stan. Det var himlans svårt att hitta dit tyckte jag men en så himla mysig kväll. Det var fotboll på samtidigt så då och då blev det superfest när Sverige gjorde mål. Deras tjejtoa har två toaletter bredvid varandra. I slutet av  kvällen försökte vi beställa cider men fick shots. Det var trevligt.
Igår var det hängsväng med Matildis. Myste i varsin one piece och såg på Hollywoodfruar och åt vindruvor, planerade lite inför helgen. Hon kom över idag med för jag hade lovat att laga middag men det blev så konstigt för jag blev sen (bussen brakade ihop och chauffören skrek förtvivlat att "BUSSEN BRINNER"). Men det var ändå mysigt, vi satt och drack chailatte, kollade på klänningar och pratade.

onsdag 5 november 2014

Knees to the front


Har nu prövat på att surfa för första gången i mitt liv. Efter dessa tre dagar var jag så mör och för andra gången i år täckt av sand som kommer ta så lång tid att få bort men så himla himla nöjd. Vi blev hämtade med en söt bil på morgonen och var borta i några timmar varje dag. Är så glad som till slut klarade det, vill så gärna göra det igen. 

tisdag 4 november 2014

Fuerteventura

Hemma igen från en vecka i Fuerteventura. En ö som inte var speciellt vacker till naturen, men speciell då den i princip var gjord av lava. Typ. Tillfixad och packeterad till semesterparadis. Låter cyniskt men det var himla himla gott att ta det lite lungt.  
När vi inte surfade så såg dagarna ut ungefär såhär. Läste i skuggan, drack fruktdrinkar eller myste i en liten soffa uppe på en balkong vid baren. 
Mand och jag tog ett par promenader och filmade och fotade och myste. Det var nära till stranden och havet var sådär blått som på foton och det var lavastenar exakt överallt, så snyggt. Här hemma är det kallt och nu ska jag försöka ta körkort. 

söndag 26 oktober 2014

Jag tänkte sjunga nåt för dig igen, men när jag blir för full för att sjunga kan vi promenera hem i GBG-regn

Igår var Matilda, Jacob, Jimmy och jag på Kontiki för deras Håkan Hellström-kväll. Vi (läs: jag) trodde man skulle vara extremt tidig pga. så mycket folk, så vi var lite väääl tidiga och det var inte alls mycket folk där. Så vi tog ett bord och drack lite drinkar.
Badrumsselfie. För första gången sedan i somras drog jag på mig en kjol. Till det hade jag mesh-topp och glitterbh under. Kände mig såååå snygg men när jag promenerade hem på kvällen kändes det som ett mindre smart drag. Matilda var också så jäkla snygg (som vanligt) och hon hade guldig eyeliner 
 Jag försökte dansa som Jimmy cirka 99% av tiden. Även när vi inte var på dansgolvet
Jättetaggade på Håkan och vi sjöng väldigt mycket och väldigt högt. Sexy voice is back 
 Testade lite olika signaturer. Här ser vi Olof Plalme
Och en selfie till. När vi upptäckte att det inte var sådär överdrivet bra drag på Kontiki så tog vi en vagn ner till Gretas istället. Jimmy och jag stannade lite längre, tog halv tre-bussen hem och spenderade sedan jättelång tid med att vara förvirrad över hur jag kunde vara hemma redan tjugo över två. Visade sig att det var dags att ställa tillbaka klockan.